Vi vet att den här bloggen är relativt nystartad och att det tar ett tag innan man har byggt upp sin läsarkrets men vi vet också att ni är några stycken som redan följer oss via bloglovin´ vilket vi är överlyckliga över. Nu undrar vi bara om ni skulle vilja kommentera inläggen också?!

För en blogg blir ju inte riktigt levande förrens man få kommentarer, plus att vi vill connecta med våra läsare naturligtvis.

Så var inte rädda för att lämna lite ord efter er här på The House Of Wise eller varför inte på vår YouTube kanal där ni också kan följa oss.

Många hälsningar

Fru Wise

Sitter fortfarande och försöker klippa ihop dagens video. Det känns som om det blir svårare när man inte har filmat så mycket. Och när inte mycket av det var något vidare bra.

Dessutom är det ju tråkigt om det blir för korta videos... men jag gör så gott jag kan.

Så den borde dyka upp här inom den närmsta timmen. Håll tummarna.

Hälsningar  / Ricky

Alltså, vad fan är det med katthelvetet (Vincent, den svarta alltså)... den senaste tiden har han börjat gå runt och skrikit, tjutit, jamat, pipt och gnällt. Han låter värre än en löpande honkatt. Hela tiden. Konstant. Han är fan aldrig tyst. Och så gör han precis som han vill. Lyssnar inte för fem öre när man säger åt honom. Om han är någonstans där han inte får vara och man säger åt honom på skarpen, samtidigt som han lyfts bestämt därifrån, så är han liförbannat där lika snabbt igen.

Vad är probelmet?

Han får ju uppmärksamhet. Jag kelar med honom, klappar och är snäll, rensar den jävla kattlådan, häller upp ny mat i princip sett så fort den är slut. Hur mycket mer kan man begära av sin husse?

Jag hoppas verkligen att frugan kommer hem snart, för då av någon underlig anledning går det bra att vara tyst.

Det här håller inte i sig i längden. En vacker tappar jag humöret totalt och spikar upp honom på väggen eller något liknande. För varför kan han inte vara mer som sin bror (Ataris, den gula)? Han är raka motsatsen. Stör en aldrig. Han lever livet som en lagom - eller ska det kanske vara: något - tjock katt borde göra. Ta det lugnt. Helst utsträckt över halva sängen och bara chilla.

Bara för att jag skriver detta så är Vincent tyst. Så man kanske skulle passa på att tjuta så länge det varar.

Med öronpropparna berädda i handen  / Herr Wise

Sitter här och begrundar över vad man skulle hitta på idag, medans jag avnjuter en kopp med kaffe (idag var det mjölk i, tack för det).

Utsikten utanför fönstret är inte att leka med. Väldigt vacker må jag säga. För inget är ju finare än en stor massiv tegelvägg sedd från ett par morgontrötta ögon. Eller?

Vilken tur att kaffet sakta men säkert börjar få effekt, så att man kanske kan se saker och ting lite klarare.

Frugan gick just, men kom lika snabbt tillbaka in igen. Hon glömde sin mp3. Det är viktiga grejer det där. Och visst, det är ju det bästa settet att färdas med buss om man inte vill höra på den jobbiga omgivningen. Det vill säga kacklande tanter och snorungar som spelar musik från sina mobiltelefoner med uselt ljud på högsta volym så att alla andra medresenärer tvingas lyssna på den monotont dunkande skiten, osv. Då tackar vi någon högre makt för att det finns just mp3-spelare och iPod. Så enkelt att bara trä att par hörlurar över öronen och låta sig koppla av och lyssna på det man själv känner för, på sitt eget personliga utvalda soundtrack...

Nej, nu vet jag inte riktigt längre vad det var jag började skriva om. Har tappat tråden så att säga. Kanske borde gå och ta mig en påtår. Här kommer en bild att titta på så länge. Strax tillbaka.



Sådär ja, mycket bättre. Gott med morgonkaffe.

Jag har aldrig varit så förtjust i kaffe som jag blivit på "äldre" dagar. Det hände väll att jag drack någon enstaka kopp ibland då och då, men sedan jag träffade min fru (som är ett riktigt kaffemonster) så har detta "beroende" trappats upp mer och mer.

Hur som helst.

Jag hade egentligen inget viktigt att berätta så här på morgonkvisten. Ville bara skriva något. Men håll ögonen öppna efter det femte videoinlägget, som förhoppningsvis borde dyka upp under kvällen, om inte så tidigt som möjligt imorgon bitti.

Tills dess. Ha det så bra.

Hälsningar  / Herr Wise

Andie är en charmerande 29-årig kvinna ifrån Norrland. Ibland kan hon få för sig knasiga idéer, en del galnare än de andra.



Hon har väldigt många intressen, men några av de största är bland annat inredning och design, loppisprylar och pyssel i allmänhet. Hon är även den som bloggar mest av oss två, då även detta är något hon tycker om. Ibland skulle man nästan kunna säga att hon är smått av en "nörd" när det gäller detta.

Om du vill veta något mer om henne så får du mer än gärna lämna en kommentar.

Hälsningar  / Herr Wise

Jag tänkte att jag skulle passa på och presentera en av oss som bloggar på The House Of Wise. Och nu kanske du tänker att jag tänker berätta om mig själv, men så är inte fallet. Jag tänkte nämligen ta och presentera Herr Wise för dig.


Herr Wise mer känd som Ricky. Han är 27 år, med en passion för det kreativa skapandet - vare sig det handlar om rörliga medier, skrivande eller musik. Han är även barnsligt förtjust i film, vilket man kan läsa mer om på hans specialinriktade blogg The Movie Dungeon. Till vardags så arbetar han i en butik inne i city och på fritiden så hittar vi på olika upptåg, vilket du kommer att få ta del av här på bloggen.

Detta var den lilla presentation som jag tänkte bjuda på om Herr Wise.

/ Mrs Wise

Detta är våran nya, gemensamma blogg.

Denna kommer att vara mer fokuserad på vårat helt vanliga, roliga och ibland tråkiga vardagsliv - i både skriftlig och videoform - och inte direkt, men det kan hända, inriktad på något av alla våra intressen, som vi skriver om i andra bloggar (vilka du finner länker till på höger sida). Där finns även olika kategorier du kan bläddra dig fram mellan, om det är något speciellt du vill läsa eller se.

Hoppas du kommer att finna något på denna sida som intresserar dig och får dig att vilja besöka den om och om igen, vilket vi mer än gärna ser fram emot.

Passa även på att berätta om den för alla dina vänner och bekanta (så många du känner). För fler besökare kan leda till fler möjligheter. Och det vore ju väldigt roligt om det nu gjorde det. Eller hur?

Om vi kommer på att det är något vi glömt att nämna i detta inlägg så kommer vi självklart att ta upp det vid senare tillfällen.

Med vänliga hälsningar

  / Herr & Fru Wise