Jag har denna morgon lekt lite med photoshop (igen). Denna gången var tanken att göra någonting enkelt som inte såg så finputsat ut. Och detta ska väll vara något jag hade tänkt att använda i musiksyfte - skivomslag eller något sånt. Vem vet? Eller så kanske det blir en header till en möjlig planerad uppgraderad musikblogg. Jaja... nog om det.

Nu ska jag göra i ordning det sista för att dra till jobbet. Video (från igårdagen, alltså onsdag) kommer senare ikväll. Tills dess så får ni ha det så bra.

Puss
&
kram

  / Ricky Wise

Det är att få vara lite för sig själv ibland.

Och detta är precis vad som sker just nu i detta hushåll. Frugan och jag sitter framför varsin dator i varsitt rum och pysslar med det var och en vill göra.

Låter som en superhärlig lördag va? Eller hur?

Nja, kanske inte så värst. Men det i alla fall hur vi spenderar denna sköna kväll.

Så vad är det vi sysslar med var och en för sig?

Jo, själv så sitter jag, just nu som jag skriver detta (förutom att skriva detta), och lägger in lite Povel Ramel i min iPod. Okej... inte bara Povel Ramel - för det skulle kanske bli lite tråkigt och  monotont i längden - men en massa annan musik också. Men hur som helst, ni förstår nog vad jag menar.

Och frugan läser genom sin första bok, som hon skrev för ett tag sen. Vet inte hur många gånger hon har läst genom den nu, men hon kommer alltid på något nytt att lägga till eller att ta bort.

Medans vi sysselsätter oss med dessa aktiviteter så dricker vi kaffe. För det är perfekt att dricka kaffe sent på kvällen om man ska orka hålla sig vaken när man sedan tittar på film. Vilket är vad vi ska göra när vi båda är klara med det vå håller på med. Och säg när det blir. Ja, det vet nog ingen.

Från början var det meningen att vi skulle åka in till stan och gå på en spelning med The Good Honey Society, men ibland så tillåter inte ens ekonomi en att göra vissa saker. Tråkigt, men sant. Dock så ska man ju inte hänga läpp för det, då det säkerligen går fler tåg. Och vi lär nog se dem live framöver ändå.

Nu ska inte jag uppehålla er något mer.

Så ha en fortsatt trevlig lördagskväll.

På återseende.

Och glöm inte bort att titta på nästa video, som med sannolikhet lär dyka upp någon gång under morgondagen.

Ha det så gött.

Hej då.

Men för i helvete, Ricky! Sluta skriva nu!

Okej.

Puss och kram.

Hälsningar
  / Herr Wise

Ja, ni vet nog hur resten går.

Strålande dag utanför fönstret. Solen skiner och det verkar inte blåsa så speciellt mycket. Snusmumriken (frugan alltså) ligger fortfarande och gottar sig i sängen. Och det är väll okej, det är ju trots allt lördag.

Men vissa av oss är uppe sedan en drygt timme tillbaka. Jag ska nämligen åka och jobba idag med. Och just nu, medans jag dricker upp min kopp kaffe, så produceras en ny video för uppladdning.
Så det blir till för frugan, när hon väl bestämmer sig för att vakna, att lägga upp den på våran YouTube-kanal och på denna eminenta blogg.

Nej, nu har jag inte tid med att sitta här och skriva. Plikten kallar. Hörs senare. Adjö.

Hälsningar
  / Herr Wise

Tjoho!

Idag så är det tjugofem dagar sedan vi startade denna blogg och skaffade oss ett konto på YouTube. Och tjugofem är ju alltid en siffra - ett tal, ett nummer, whatever - värt att fira. Eller hur?

Så just därför så kommer det komma upp lite nya spännande saker här på bloggen (och självklart på våran YouTube-kanal) lite senare under dagen, kanske mer mot kvällningen. Hur som helst...

Titta mer än gärna in här igen om ett tag.

Hälsningar  / Herr Wise

Ja, precis... det är det som är frågan.

Igår så skulle frugan laga raggmunkar, men det vart inte riktigt som tänkt.

Vi hade köpt en bunke med färdig raggmunkssmet, som det tydligen bara skulle vara att hälla direkt i pannan (utan några som helst egna tillsatser). Men så enkelt var det inte. Det brändes självklart fast på en gång och gick inte att vända på. Det vill säga att det såg ut som om någon skitit i stekpannan.

Frugan tänkte: vafan, och hällde i lite mjölk och nått ägg i den så kallade "färdiga" smeten. Nu funkade det perfekt. Inget som fastnade och så, men då stötte vi givetvis på ett annat problem... nämligen smakupplevelsen. Den var inte alls att leka med. Inte alls. Jag vete tusan vad det var vi fick äta. Det smakade definitivt inte raggmunkar. Mer som någon konstig sorts Janssons frestelse, fast utan lök och ansjovis.

Detta var alltså ingen höjdare. Mer en ren besvikelse. Så om du ser denna burk med färdigsmet i din lokala mataffär... undvik, undvik och åter igen undvik.


Hälsningar  / Herr Wise


ps. Det var ju tur att det stekta fläsket och lingonsylten smakade bra i alla fall.

Sitter fortfarande och försöker klippa ihop dagens video. Det känns som om det blir svårare när man inte har filmat så mycket. Och när inte mycket av det var något vidare bra.

Dessutom är det ju tråkigt om det blir för korta videos... men jag gör så gott jag kan.

Så den borde dyka upp här inom den närmsta timmen. Håll tummarna.

Hälsningar  / Ricky

Alltså, vad fan är det med katthelvetet (Vincent, den svarta alltså)... den senaste tiden har han börjat gå runt och skrikit, tjutit, jamat, pipt och gnällt. Han låter värre än en löpande honkatt. Hela tiden. Konstant. Han är fan aldrig tyst. Och så gör han precis som han vill. Lyssnar inte för fem öre när man säger åt honom. Om han är någonstans där han inte får vara och man säger åt honom på skarpen, samtidigt som han lyfts bestämt därifrån, så är han liförbannat där lika snabbt igen.

Vad är probelmet?

Han får ju uppmärksamhet. Jag kelar med honom, klappar och är snäll, rensar den jävla kattlådan, häller upp ny mat i princip sett så fort den är slut. Hur mycket mer kan man begära av sin husse?

Jag hoppas verkligen att frugan kommer hem snart, för då av någon underlig anledning går det bra att vara tyst.

Det här håller inte i sig i längden. En vacker tappar jag humöret totalt och spikar upp honom på väggen eller något liknande. För varför kan han inte vara mer som sin bror (Ataris, den gula)? Han är raka motsatsen. Stör en aldrig. Han lever livet som en lagom - eller ska det kanske vara: något - tjock katt borde göra. Ta det lugnt. Helst utsträckt över halva sängen och bara chilla.

Bara för att jag skriver detta så är Vincent tyst. Så man kanske skulle passa på att tjuta så länge det varar.

Med öronpropparna berädda i handen  / Herr Wise

Sitter här och begrundar över vad man skulle hitta på idag, medans jag avnjuter en kopp med kaffe (idag var det mjölk i, tack för det).

Utsikten utanför fönstret är inte att leka med. Väldigt vacker må jag säga. För inget är ju finare än en stor massiv tegelvägg sedd från ett par morgontrötta ögon. Eller?

Vilken tur att kaffet sakta men säkert börjar få effekt, så att man kanske kan se saker och ting lite klarare.

Frugan gick just, men kom lika snabbt tillbaka in igen. Hon glömde sin mp3. Det är viktiga grejer det där. Och visst, det är ju det bästa settet att färdas med buss om man inte vill höra på den jobbiga omgivningen. Det vill säga kacklande tanter och snorungar som spelar musik från sina mobiltelefoner med uselt ljud på högsta volym så att alla andra medresenärer tvingas lyssna på den monotont dunkande skiten, osv. Då tackar vi någon högre makt för att det finns just mp3-spelare och iPod. Så enkelt att bara trä att par hörlurar över öronen och låta sig koppla av och lyssna på det man själv känner för, på sitt eget personliga utvalda soundtrack...

Nej, nu vet jag inte riktigt längre vad det var jag började skriva om. Har tappat tråden så att säga. Kanske borde gå och ta mig en påtår. Här kommer en bild att titta på så länge. Strax tillbaka.



Sådär ja, mycket bättre. Gott med morgonkaffe.

Jag har aldrig varit så förtjust i kaffe som jag blivit på "äldre" dagar. Det hände väll att jag drack någon enstaka kopp ibland då och då, men sedan jag träffade min fru (som är ett riktigt kaffemonster) så har detta "beroende" trappats upp mer och mer.

Hur som helst.

Jag hade egentligen inget viktigt att berätta så här på morgonkvisten. Ville bara skriva något. Men håll ögonen öppna efter det femte videoinlägget, som förhoppningsvis borde dyka upp under kvällen, om inte så tidigt som möjligt imorgon bitti.

Tills dess. Ha det så bra.

Hälsningar  / Herr Wise

Andie är en charmerande 29-årig kvinna ifrån Norrland. Ibland kan hon få för sig knasiga idéer, en del galnare än de andra.



Hon har väldigt många intressen, men några av de största är bland annat inredning och design, loppisprylar och pyssel i allmänhet. Hon är även den som bloggar mest av oss två, då även detta är något hon tycker om. Ibland skulle man nästan kunna säga att hon är smått av en "nörd" när det gäller detta.

Om du vill veta något mer om henne så får du mer än gärna lämna en kommentar.

Hälsningar  / Herr Wise